Dnepr är en motorcykel som tillverkas i Ryssland. Modellen bygger på tyska BMW;s koncept till armémotorcykel under andra världskriget. Dnepr är försedd med en tvåcylindrig liggande boxermotor på antingen 650 kubik med toppventiler eller en äldre variant på 750 kubik med sidventiler. Min maskin är från 1972 och försedd med toppventiler. Modellen har i stort, sett likadan ut från 40-talet och tills nu. Över 3 miljoner exemplar har tillverkats så det finns gott om begagnade reservdelar och det är något som man behöver, jag lovar. Om man pratar kvalitet och finish så ska man nog inte nämna BMW och Dnepr på samma dag, inte ens på samma vecka.. BMW är exaktheten själv, Dnepr är det motsatta. BMW;s svar på 3*7 är 21,000000000. Dneprs svar på samma tal skulle kunna låta, ja det är väl ett tjog och drygt det. Med andra ord, man har inte riktigt samma toleransmarginaler. Man måste ha detta i bakhuvudet för att ha förståelse för den fortsatta berättelsen. Att i befintligt skick få snurr på den nyss hemkomna motorcykeln såg jag som ganska lönlöst. Vi gjorde något försök att bogsera igång den med hjälp av bilen, det blev några puffar men knappast så att den gick runt för egen maskin.

Nej, det blev till att skrapa bort det mesta av Lettisk olja och jord. Skruva isär det som gick och i övrigt kapa skruvar med vinkelslip. Slipa grön färg och rost, slå ut bucklor, laga hål med plastic padding, spackla, putsa och måla. Många timmar tillbringade jag på logen. Ibland kom far och tittade till mej, han hade svårt för att gå men tog sej upp på rännebryggan och stod sedan lutad mot sin krycka och pratade bort en stund. Han tänkte tillbaka och berättade saker från sin ungdomstid som jag aldrig hört förut. Som när han och hans bror Rudpert och Harry fick tolv rätt på tipset och vann en ansenlig summa pengar. Far och farbror Rudpert såg till att betala av lånen på gården som deras far hade. Resten av slantarna köpte de var sin motorcykel för. Harry lade alla sina pengar på en större motorcykel. Harry var liten och kort och hade problem att hantera sin stora maskin så han blev, sin starka cykel till trots ändå frånåkt. Far var en riktig kämpe, man hörde honom aldrig klaga, han var arbetsam, han var kreativ och rådig i de flesta situationer, och hade en härlig framtidstro. Om Nisse var min barndoms idol så ser jag idag allt mer storheten i far som person. Så småningom fick jag tag på en användarhandbok som var skriven på engelska av en ryss. När vårt alfabet blandas med det ryska alfabetet och dessutom är skriven på engelska av en ryss, ja då är det upplagt för missförstånd. Man får ofta lita till sitt sunda bondförnuft (om man nu har något) eller gissa så gott det går.

Jungfrutur

Efter någon månad och mycket arbete var cykeln målad och monterad. Den såg riktigt grann ut. Kicken hängde lite slappt men vi skulle nu ändå göra ett startförsök. Min svåger Håkan var där, vilket kändes tryggt. Han är uppvuxen med att meka med motorer och har ett mycket stort kunnande inom området. När mitt förnuft är vid vägens ände och jag inte har någon bra gissning på ett mekarproblem så brukar jag fråga Håkan. Efter otaliga kickförsök och förgasarjusteringar tände den och snurrade igång. Far fick bråttom med träskor och krycka när han hörde oväsendet. Där stod vi nu alla i rökmolnets epicentrum. Håkan provade en tur. In med ettan och maskinen rörde sej långsamt framåt, men verkade ack så svag. Ut på vägen ett hundratal meter och då kom rycket. Även andra cylindern tände och Håkan var halvvägs ner i diket. Så var det min tur, in med kopplingen och ner med ettan. När jag så släppte kopplingen sa det pang och wiren bara slaknade. Vilken besvikelse, vilket antiklimax.

Det visade sej så småningom när vi plockat bort växellådan att nitarna till en av lamellerna hade lossnat och lagt sej mellan skivorna. Lamellerna var så slitna att de måste bytas ut och var får man tag på sådana. Internet är en välsignelse när man renoverar motorcyklar, snabbt hittar man delar eller kontakter som kan hjälpa en att leta vidare. Jag hittade en firma i Holland som hade lamellskivor till ryska cyklar. Jag beställde genom att fylla i formuläret. Men det dröjde, en månad och inget livstecken från Holland. Så fick jag på krokiga vägar fram ett telefonnummer till firman. Engelska går bra och tyska går hjälpligt, men holländska, då är det kört. Vi förstod inte ett ord av varandra. Så småningom kom någon som talade engelska till luren och vi kunde reda ut ett och annat. Det visade sej att de hade haft datatrubbel och när de såg min beställning så var adressen helt konstig. E k s j plus en massa konstiga tecken. Det var alltså ett litet ö i Eksjö som ställt till det. Nåväl grejorna kom, monterades och Jag fick äntligen ta min jungfrutur

Heading 1